Vårsnoket

Året är 2009 en ljuvlig vårmorgon den 16 maj kl 09.30

26 Skogskarlar en Skogsflicka och Talmans egen huldra samlas utanför personalingången till, ett av Europas äldsta i drift varande företag, Åkers Sweden i Åkers Styckebruk.

Efter en välkomsthälsning av en av dagens värdar Thorvald Eriksson presenterades våra två bruksguider. Thorvalds son Henrik samt Anders Sundström, brukets kvalitetschef. Anders som själv har ett förflutet som orienterare är son till framlidne Skogskarlen Gösta Sundström väl känd bland de församlade.

Efter en inledande presentation av Åkers Sweden, som i dag tillverkar valsar till stålindustrin för valsning av t.ex. bilplåt, balk och andra stålprodukter, vidtog en rundvandring. I tur och ordning studerade vi gjuterierna för storvals och bredbandvals, värmebehandlingsugnar i mekaniska verkstaden där valsarna också svarvas, fräses och slipas till rätta mått och exakta former. Varje vals är unik och kraven på precision är på tusendelen när, trots vikter ibland på över 80 ton råvikt, som sedan blev en färdigvikt av ca 65 ton.

När det gäller gjutning har man idag specialiserat sig på centrifugalgjutning. Det innebär att man roterar gjutformen i mycket hög hastighet samtidigt som man häller i det flytande, höglegerade järnet som utgör slitskiktet på valsen. Därefter tappar man i det segare järn som bildar valsens kärna och tappar. Den här tillverkningen kräver ett stort kunnande om både kemi och temperaturer för att klara hårda kvalitetskrav. Undertecknad som själv har yngsta dottern som produktionsplanerare på bruket har haft förmånen att bevista gjutning av storvals och kan intyga att det är ett hett men fascinerande lagarbete att skåda.

Lite fakta kring företaget: Åkers Sweden AB ingår i ÅKERS-Gruppen och är nu världens ledande valstillverkare med produktionsbolag i Sverige, Belgien, Frankrike och USA. Säljbolag i dessa länder samt Tyskland och Brasilien. Vidare har man representation i fler än 50 länder. Antal anställda i Åker var före den nyligen genomförda nerdragningen 350 st. Åkers styckebruk grundades 1580 som ett gjuteri för kanonkulor och sedan kanoner (stycken). Den verksamheten pågick mellan 1588 och 1866. År 1806 göts den första valsen. År 1866 blev valsar huvudprodukt för att smidda kanoner började tillverkas och därmed blev kanoner i gjutjärn historia.  

Åter ute i friska luften återsamlades vi kring kunskapens träd, ett begrepp i Åker. Trädet som är en uråldrig lönn håller enligt sägnen en skyddande hand över bruket. Företaget finns kvar så länge lönnen lever. För att möjligen kringgå förbannelsen har hembygdsföreningen planterat en ny lönn bredvid och hoppas på att sägnen ska leva vidare med det nya trädet.

Vandringen, som hela den resterande dagen går i Bertil Anderssons anda, går nu in i Engelska Parken och upp till det Wahrendorffska templet. Detta restes av hustrun och barnen som ett monument för själslig vila.

Vi passerade dansbanan som kändes skön att återse för en Mariefredsbo. Den stod i Hjorthagen fram till 1977 då invasioner av raggare tvingade slottet att kräva en nedläggning. Efter ett antal år i deponi uppe vid Quecksta norr om Mariefred köpte familjen Hjelm in den och lät bygga upp den på sin nuvarande plats i Engelska Parken. Skolavslutningar, midsommardans och brukets dag är några av de aktiviteter som hålls här.

Vandringen gick nu via stigar till den gamla malmbanan, där vi stanna till och Thorvald berättade om att banan byggdes 1918-19 och var i drift till 1945. Det fraktades malm från gruvområdena i Åkers bergslag ner till bruket. Vi fortsatte sedan över Löta gärde till ett av grov sten byggt fundament, som utgjort markörgrav och kulfång för Åkers skytteförenings första skjutbana. Föreningen bildades 1898. Efter en brant stigning stod vi flämtande vid en stenmur som Thorvald och undertecknad hittade vid en kartkontroll för några år sedan. Det visade sig vara resterna från ytterligare en skjutbana tillkommen i slutet av 1800-talet. Den användes av en föregångare till den nuvarande skytterörelsen och som hette Skarpskyttarna.

Färden gick sedan till Mörtsjö ringmur som antas ha varit en flyktborg under ofredstider. När fiender siktades i skärgården gick larmet via bergstopparnas vårdkasar längs farleden mot Strängnäs. Dåtidens SMS-medelande. Då samlades kvinnor, barn och åldringar med sina husdjur uppe i borgen där man kunde hålla stånd under långa tider. Från ringmuren såg man Strängnäs domkyrka, silon samt taket på nya kraftvärmeverket som invigdes just denna dag.

Väl nere från borgen satt det fint med en fikapaus vid stranden av Mörtsjön i strålande sol.

Färden gick nu vidare via orienterarstugan till Gruvudden. Värdparet Margareta och Bengt Jönsson som nu bor där var dock på resa i Frankrike och ett stilla lugn låg över den plats som en gång varit centrum för silverbrytning i Åkers bergslag. Silvermalmen fraktades då vidare ner till Ådalskvarn för utskeppning. Som en liten parentes kan berättas att undertecknads hustru parallellt med vår vandring gick en guidad vandring i Gripsholms hjorthage och fick då veta att den från Ådalskvarn utskeppade silvermalmen förtullades vid den s.k. Näsängsudden i Hjorthagen där tullhuset står kvar än i dag och underhålls av slottet.

Vi gick vidare längs Göksjön och kom till ett ”småkulligt” område i skogen. Här fanns inget facit men det spekulerades kring hur det uppkommit. Det troliga skälet var nog att man hämtade täckningsmaterial till kolmilor. En stor och mycket tydlig kolbotten strax bredvid vittnade om att där kolats ett flertal gånger. Varje kolning krävde en omsorgsfull täckning av milan för att den inte skulle ”slå” som det kallades då trycket inifrån kastade av delar av täcket. Började kolet brinna var milan förstörd. Undertecknad har registrerat att vid de flesta milor som har hamnat på hans kartor är det 15 meter mellan milan och den plats kojan stod på. Detta sannolikt för att kolaren ska reagera och hinna laga täckningen om milan slog.

Efter en sista fika gick vi de resterande stigarna till den plats där dagens viktigaste händelse skulle ske. Vi ankom kl.14.20 och inväntade ordföranden i Åkers Hembygdsförening, Pehr Bengtsson, som med några minnesord berörde vad Bertil Andersson betytt för Åkers IF orientering och för Hembygdsföreningen. Härolden Thorvald läste därefter upp historien om Bertilstenen och därefter vidtog dagens högtidliga ceremoni med avtäckning av den minnes-tavla som berättar historien (se nedan) kring Bertilstenen och om dess tillkomst.

*******

”BERTIL-STENEN”

Den 23 juli 1992 skulle den fjärde etappen av O-Ringens 5-dagarsorientering gå av stapeln med mål på Löta gärde i Åkers styckebruk. Etapp fyra var ett samarbete mellan Åkers IF och OK Grip från Mariefred. Bertil Andersson, Åkers IF, stod för framtagning av underlag till kartan över tävlingsområdet.

När kartan var färdigtryckt och man började sätta ut kontrollmarkeringarna upptäckte huvudbanläggaren Ulf Wuopio att det markerats en sten (prick) på kartan på en plats där ingen sten fanns. Vid denna tid användes ofta ”gnuggisar” som överfördes till kartan för att markera t.ex. stenar. En sådan extra ”gnuggis” hade råkat hamna på kartunderlaget utan att Bertil uppmärksammat den.

Nu bar det sig inte bättre än att den obefintliga stenen skulle användas som kontroll på ungdomsbanor – så vad skulle man nu göra? Att trycka om alla kartor var av flera skäl ogörligt. Ulf Wuopio vände sig till etappchefen Birger Ehn och efter lite funderande beslutade dessa båda att placera en sten på platsen, så att kartan och verkligheten skulle överensstämma.

Sören Sollén fick nu i uppdrag att leta upp en sten i lämplig storlek. Den måste vara minst en meter hög. Sören fann en lämplig sten, den visade sig väga omkring 3 ton. Med sin lastare och under överinseende av Bertil kunde han lägga stenen på rätt plats. Bertil dokumenterade det hela med sin kamera, varefter han i lugn och ro kunde lämna klartecken till tävling.

I Åkersrevyn Jakobssons stege, året efter, togs historien upp i en sketch där Hans Almstedt spelade Bertil. Ett av de bättre numren enligt Bertil.

Källa: Harry Lindblad/Birger Ehn

Tavlan uppsatt av Åkers IF Orientering och Åkers Hembygdsförening 2009.

Tavlan avtäcktes av Södermanlands Skogskarlar vid deras Vårvandring i maj 2009.

*******

Vid avtäckningen fanns både Birger Ehn och, från Smedjebacken nedreste, Ulf Wuopio på plats. Ulf berättade, att stenen var en av totalt 499 kontroller vid tävlingen. Efter ceremonin gick färden vidare längs sluttningen mot Visnaren och efter en passage genom Engelska Parken var vi åter vid utgångsläget. Talmannen framförde ett hjärtligt tack till de Åkerskarlar som på ett förtjänstfullt sätt arrangerat dagen. Ett mäktigt sus från karlarna satte punkt och vi enades om att ses om ett år igen.

Vid pennan Lennart Karlsson