Vårsnoket 2014

Rolf Bladhs bilder kan beskådas via följande länk:

Sörmlands
Skogskarlar Vårvandring Sörmlandsleden Fjällmossen

Sörmlands Skogskarlars vårvandring 1 juni 2014

Klockan är strax före sex på söndagsmorron. Väckarklockan, dvs. hon som sover bredvid och som har varit vaken sen fem väcker mig varligt med ett ”dags att gå upp det är ju du som ska iväg”.

Söndagsmorgon betyder mannagrynsgröt och kaffe. Vardagar havregrynsgröt och te men som kompensation har man då en morgontidning.

Hämtar Göran Karlsson i sjutiden och vi drar iväg med kartbilen via Nykvarn, Järna och E4 förbi Nyköping. Vid avfart Ålberga, Björkvik, Katrineholm åker vi av motorvägen och söker oss backarna upp mot Ålberga. Vi tvekar ett ögonblick när vi kommer in i samhället men enas om att skylten med färjan måste gå mot Kvarsebo. Strax dyker första skärmen upp och efter några kilometer på alltmer smalnande skogsvägar möter en väntande skara upp. Hällenkarlarna naturligtvis som värdar men även Gust och Erik Pettersson och ett par Södertäljekarlar har varit extra morgonpigga.

Allt fler droppar in och Talman som visar vad punktlighet är kommer på slaget nio.

Efter ett hjärtligt välkomnande från Hällenkarlarna vidtar en gigantisk kraftmätning och en del av det som kom att bli dagens verkliga prestation. Sture , ska med rullatorns hjälp och med ett egenönskat minimum av stöd från klubbkompisarna ta sig den för honom besvärliga släpstigen ner till Sörmlandsledens vindskydd. Det blev fyrahundra meter av både ris och blöthål men han fixade det och fick uppleva gemenskapen. En riktig Skogskarl ger sig inte.

Nu smakade Hällenkarlarnas kaffe och mackor extra bra samtidigt som vi tittade på två badsugna snokar som simmade runt. Därefter vidtog lite praktisk information om vad dagen hade att erbjuda. Vandringen innehöll inslag av härligt väder,Fjällmossens vidder och studier av fjolårets omfattande och kontrollerat anlagda hyggesbränning. Under vandringen pratade vi om det märkliga i att det finns vissa växter som ligger och ruvar i jorden i väntan på en brand. De fodrar värmen från en brand för att starta groningsprocessen och för att växten ska kunna etablera sig. En brandyta drar även till sig ett antal specifika fåglar som t.ex. tretåig hackspett . Även en del skalbaggar kräver en skogsbrand för att riktigt trivas. Alla har vi våra egenheter, vi älskar ju att skita ner oss och snubbla runt på rötter och andra hinder.

Så småningom nådde vi den nordvästliga spetsen på ”brandstigen” Där ståtade fortfarande den skylt som Sörmlands Skogskarlar satte upp 1983 då man gick ”gränssnoket” för andra gången. Bilden fanns på inbjudan och sannolikt även i bildarkivet. 1983 gick undertecknad sitt första gränssnok med start från just den här skylten.

Turen tillbaka till vindskyddet gick på två fronter. En samma väg som dit och en lite längre, söder om Fjällmossen via Honungsholmen. Göken gol och morgonens antydan till mygg var som bortblåsta i solskenet. Väl tillbaka väntade belöningen i form av en fin glödbädd på grillen och dags att få lite käk i magen. Här sparades inte på grillkorven.

Allt roligt måste ha ett slut och innan uppbrottet tackade Talman Hällenkarlarna för en trivsam intressant och väl genomförd vårvandring som fler borde fått ta del av.

För Sture vidtog nu andra halvan av hans kraftprov men som den kämpe han är så klarade han även det. På vägen tillbaka mot Ålberga kunde vi inte undgå att stanna och kolla närmare på den fullkomligt unika jättegran som stod i en vägförgrening. Det krävdes fyra karlar för att hållandes i varandras händer nå runt den. Den måste ha toppats ett otal gånger under sin uppväxt för att ha fått sitt unika utseende.

Vi som fick vara med och dela dagen var: Göran Karlsson OK Grip, Lars-Åke Svensk, Per-Åke Norberg, Roger Norberg ,Tage Hagman, Rolf Karlsson och Sture samtliga OK Hällen. Kjell Nilsson och Sven-Arne Nilsson OK Klemmingen. P-A Wickman, Stig Gustavsson och Rolf Johansson SIF. Jan-Olof Gust och Erik Pettersson KOK. Rolf Bladh, Kjell Johansson, Gunnar Eriksson och Ove Eriksson NOK. Greger Wedin SNO.

Han som höll i pennan var

Lennart Karlsson

OK Grip